Funktionshinder – hinder i omgivningen, inte i individen

Ordet funktionshinder används ofta som om det beskriver en egenskap hos en person. I själva verket handlar det om något helt annat. Ett funktionshinder uppstår först när omgivningen skapar hinder som gör det svårt eller omöjligt för en person att delta på lika villkor. Att förstå skillnaden mellan funktionsnedsättning och funktionshinder är avgörande för att bygga ett inkluderande samhälle.

En funktionsnedsättning beskriver en nedsatt funktion hos kroppen eller sinnet, till exempel nedsatt syn, hörsel, rörelseförmåga eller kognitiv förmåga. Detta är en individuell egenskap.

Ett funktionshinder däremot uppstår i mötet mellan individen och miljön. Om ett samhälle är byggt utan hänsyn till olika funktionsförmågor skapas hinder. En trappa utan ramp, en webbplats som inte fungerar med skärmläsare eller en text utan alternativ på lättläst svenska kan förvandla en funktionsnedsättning till ett funktionshinder.

Ett samhällsproblem, inte individen

Synen på funktionshinder har förändrats genom åren. Förr betraktades personer med funktionsnedsättning ofta som ”avvikande” eller ”handikappade”. Fokus låg på individens begränsningar snarare än på samhällets ansvar. I dag betonar forskningen och de mänskliga rättigheterna att det är miljön, strukturerna och attityderna som skapar hinder. Det innebär att funktionshinder är något som kan förändras och byggas bort. När tillgängliga lösningar skapas minskar hindren, och människor kan delta fullt ut i samhället.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning slår fast att delaktighet är en mänsklig rättighet. Alla ska ha möjlighet att gå i skolan, arbeta, använda kollektivtrafik, ta del av kultur och information samt leva självständigt.

I Sverige har diskrimineringslagen förstärkt detta genom att klassa bristande tillgänglighet som diskriminering. Det innebär att en arbetsgivare, en skola eller en tjänsteleverantör kan ställas till svars om tillgängliga lösningar inte erbjuds, trots att det är möjligt.

Attityder som hinder

Funktionshinder kan vara fysiska eller digitala, men också sociala. Fördomar, okunskap och negativa attityder är ofta minst lika begränsande som en otillgänglig byggnad. När människor bemöts som mindre kapabla, osynliggörs eller inte ges samma förtroende skapas hinder som inte syns men som känns djupt.

Att förändra dessa attityder kräver utbildning, dialog och representation. När personer med funktionsnedsättning syns och hörs i samhällsdebatten, arbetslivet och kulturen minskar stigmat och inkluderingen ökar.

Vägen framåt

Funktionshinder är inte något oföränderligt. Genom att bygga tillgängliga miljöer, utveckla inkluderande tjänster och förändra attityder kan hinder undanröjas. Det handlar inte om välgörenhet eller särskilda insatser för en liten grupp, utan om att skapa ett samhälle där alla kan leva, arbeta och delta på sina villkor.

När funktionshinder förstås som ett problem i omgivningen snarare än i individen flyttas ansvaret dit det hör hemma – till samhället i stort. På så sätt blir funktionshinder inte en begränsning, utan en påminnelse om vikten av att bygga en värld som rymmer alla.